Ock tacka gudarna! Vilken besvikelse idag. Herren skapade världen på sex dagar och på sjunde dagen softade hen. På åttonde dagen blev resterna Belgien. Vi börjar i Tilburg. Nederländerna är ju ett kanonland. Jag vaknade och värdsfolket hade hämtat upp sitt barnbarn. Jag fick dela med mig av min kinamat med honom och vi snackade lite. Fick tips om en bra cykelaffär som skulle sälja kepsar och handskar. Min keps är sjukt äcklig och mina handskar är plötsligt borta. Jag är både ledsen och sårad över detta. Jag fick kaffe och vi tog farväl av varandra, värdfolket och jag, inte kaffet eller barnbarnet. Han låg och sov. Cyklade de åtta kilometers till affären. Tro fan om de inte bara hade två olika kepsar. En vit och en röd. Jag ville skrika dem i huvudet av ren och skär besvikelse. Ska jag ha en keps så ska det baske mig vara en keps med reklam på. Inte för ett cykelmärke eller något sånt strunt utan en keps i knarkade färger med typ reklam för en storbank eller något. IKKE! Jag begav mig därifrån. Stod och glodde efter belgiska vägen, en gammal rälsväg man asfalterade en gång när världen ännu var ung. En Nederländsk postryttare visade vägen. Han hade skägg och inte en postiljoncykel utan en skrangelig privat cykel. Jag blev lite förnärmad. Sen blev det 20 km spikrak cykelväg. Så kom jag till Baarle-Nassau. Eller var det Baarle-Hertog? Ingen vet! Det är belgiska och Nederländska exklaver med gränser som förgår all sans och vett. Jag passerade holländska och belgiska gränsen nio gånger idag. Tydligen var det två hertigar förr i tiden när titlar spelade roll som bestämde och hade ball med gränserna. Nåväl. Jag pinnar på och kom över riktiga gränsen. Direkt blev vägen dålig. Håliga och griniga vägar. Cyklade längst ett spår. Det var en väg av SAND. SAND! Jag var nära att dra omkull flertalet gånger. Sen efter många om och skit så kom jag till en asfalterad väg. Det var ett cykelfält integrerat i huvudvägen som får Stockholms cykelvägar att framstå bra. En långtradare körde om mig med ungefär 15 cm marginal. Kissade nästan i byxan. Käkade på McDonalds och ville lämna besvikelsen. Bestämde mig för att skippa Buggenhout och dra till Duvels bryggeri istället. Efter många om och men kom jag in på trevlig väg. Cyklade längst en stor flod. Där hade man dragit fina asfalterade cykelvägar. Kom efter evigheters jävlighet till bryggeriet. Givetvis var det helt värdelöst. Man kunde inte besöka det på måndagar, inte ens souvenirshoppen. Satte mig i baren mitt emot och drack en trippel hops limited edition för 3.50 euro. Alltså snäppet dyrare än bolaget. Fuck it tänkte jag. Jag köper en fet keps och handskar i cykelaffären 100 meter bort! För en gång när jag var i Belgien 2011 så hade en affär feta kepsar och handskar så då måste ju alla belgiska affärer ha det för de är cray cray i cykling. Nej så var det inte. De hade mössor. Tjocka cykelmössor endast. Tack Belgien. Nu är jag på en camping. Jag frågade om de hade en shop där man kunde handla något att äta och dricka. Jaja sade föreståndaren mig. Så visade han mig tre automater. En med mjölk, öl och vatten. En med godis och en med pålägg. MERCI sa jag. Slutade med att jag fick dra till en restaurang invid där jag köpte pasta carbonara för 12.50 euro. Ska bli fint att komma ifrån skräpet, ah förlåt skiten, gaaaah menade Belgien imorgon… Kan ni tänka er en hel dag utan keps?! Solen spelade mig i ögonen mest hela tiden. Inte ok. Inga handskar hade jag heller för mina sköra vackra händer.
