J läsare, lismare, ädla kamrater! Är jag då sjuk idag? Ja jag vet inte. Gårkvällen bjöd regn och blåst. En sjuhelsikes regn och blåst! Jag frös och låg nog inte helt på liggunderlag heller för den delen. Ryggen földes kall. Klädde mig med långbyxor från dagen innan och satte igång cykling. Det blåste svinkalla vindar. Jag blev svettig och kall. Köpte en keps i en butik och satte den på mig. Cyklade vidare. Bytte kläder för att Jag frös och var svettig. Kepsen var trång och jag bytte tillbaka till min gamla trotjänare. Frös ännu mer och blev än mer svettig. Körde mig förlorad i Utrecht. Hamnade tillslut vid domkyrkan och blev häpen och tog mig därifrån mot Amersfoort. Käkade på McDonalds och körde vidare. Bytte kläder totalt tre gånger idag. Tillslut hade jag två tjocka tröjor och en t-tröja på mig. Det var kaos. Jag kände mig kaos. Efter 100 km gav jag upp och hittade en camping. Handlade i en närbelägen by. När jag kom fram till campingen så var receptionen stängd. Angst kände jag. Ringde angivet nummer två gånger med holländskt telesvar. Jag satte mig på en bänk och såg ynklig ut och då kom hon fram. Hon där som sa att kocken nog stängt av sin mobil. Hon tog emot mig och jag fick plats på campingen. Lycka! Duschade varmt och käkade min kaas och ham-sallad. Men låtom oss backa några stunder. På McDonald’s vägrade automaten ta emot mitt kort. Jag lackade synligt. Rotade igenom min väska och hittade åtta euro jag handlade upp. Jag var bryskt mot personal och ångerfull efteråt. Det var mina sista europengar. Jag var nu grekiskt pank. Nåväl sade jag och cyklade vidare. Blev omkörd av en moped. Sen blev jag omkörd av en vit vespa med en ung brud på. Hon rotade i en väska när hon körde om mig och 30 meter framför mig flyger något från vespa och landar i diket. Jag känner mig chivaleristisk och tänker att jag ska återföra telefonnumret från hennes gårddagsligg till henne eller vad det nu kan vara, så jag stannar och plockar upp det. Då ser jag att det är 10 euro hon har tappat! Genast försvinner all min heder och jag finner mig själv gnidande sedeln mellan händerna med ett självgodt flin på mina snusläppar. I närmsta by handlar jag vatten, sportdryck och lion för fem av hennes euro. Skamset sänder jag ett tack till henne och önskar henne lycka till med framtiden och hennes nu spräckta budget. Här på campingen har jag tyvärr haft lyckan att tala med en skock barn. De kom fram i en mobb och ville prata. Så vi pratade. De berättade sina namn, jag glömde dem lika snart jag hade hört dem. Tio ongar som skrier fram sina namn har den effekten. Men det var trevlig ändå. Nu ska jag lägga mig i hopp om att det blir varmare imorgon. Imorgon är min sista dag i det förlovade landet. Sen blir det pappa Tyskland som tar vid. Jag är kluven. Jag har cyklat exakt den Tysklandsvägen jag planerar en gång tidigare. Det finns inte så många andra vägar att ta. Vi får se. Kanske tar jag och övernattar i Emmen. Ingen vet ännu, ingen vet ännu…
