(Att behandla dagen den 13 juli)
J Trogne följare,
nästan så att mara red mig inatt må ni tro. Efter att jag skrivit förra gången drack jag vatten. Vid himmel jag drack vatten! Satt i fälleskabsrummet och hyggede mig med mi vand. In kommer två klumpiga unga tösera. De sätter på den tyske Disney channel. Langsamt fröjdas jag till det underbara Gilmour Girls. Dubbat till herrespråket… Jättekul tänkte jag med mobilladdaren i väggen och vattnet i hand. Jag tog en diclofenac. Made in Germany så klart. En timme senare började jag svettas helt enormt. På TV:n hör jag Owen Wilson med sin bästa tyska dialekt och jag väntar på att tvätten ska bli varmtumlad. Går och lägger mig i tältet. Det regnar. Såsom det alltid har gjort de senaste för många timmarna. Givetvis går jag upp under natten och kisselurar. Detta betyder att jag må öppna tältet och gå ut. INTE okej då det fortfarande regnar kopiöst under natten. Och INTE okej för jag har druckit oerhörda mängder vatten under kvällen. Jag gör detta några gånger under natten och undrar vad fan jag håller på med. Kan dock konstatera att jag mår lide bedre än tidligare.
Vaknar om morgonen till det underbara ljudet av sommarregn som smattrar erotiskt mot en fuktig tältduk. Suckar och äter upp resten av kakorna från gårdagen. Efter någon timme sludar rajnet. Jag går upp och gör ekipaget redo för avfärd. Min tältgranne, Ryssen, vill glatt prata. Han kan varken ängelska, tyska, svenska, danske eller något av de andra sivilizerade språken i världen. Kåffi är dock ett uttryck som är världsomspännande. Jag får dricka i hans kopp då jag dumpade min kopp i Nijmegen. Egentligen är det mest brunt sockervatten med en skvätt kaffeessens i vatten. Men det är varmt och vi säger städer som Kiel, Bremen, Vilnius och Gåtembårg. Jag har ingen aning om det är hans väg som kommer eller har varit. Men han är trevlig. Han blir imponerad av att jag kan hålla 3.5 liter vatten i behållare på Astrid medan han endast kan hålla 0,5 liter i sin fjantiga lilla vattencistern. Jag är stolt vid detta ögonblick. Vi utbyter lite vad jag tror är artigheter och sedan börjar jag dra mig mot norden.
Uppehållet byts mot dimmigt regn. Tältet är packat luftigt på packethållaren för torkning. Två timmar senare i Bad Segeberg så har det åter blivit uppehåll. Jag hittar ett McDonalds och spiser McRibs och blir bjuden på Cheezecake av personalen. Efter 60 km började ryggen sjukvärka igen. Jag var inte nöjd. Jag började frysa smått. cyllade på och velade hvis jeg sku till Alpstugan i Grube eller till Rödby. Det mulnade på och jag kände mig käck i kropp och sinne och kom till Grömitz. Där tog jag det beslutet att dra mig till Puttgarden. Fuck vad jobbigt det var. Kroppen var matt. Jag hade 40 km kvar och bara ätit McD. Mångt om mycket kom jag till Puttgarden 19,15. KAOS på färjeterminalen. Mitten av kön hade väntat i en timme. Jag övergav tanken på natt i Dänemark och drog till Campingplatz Puttgarden. Den var sämst. Jag var nu rätt kass i både kropp och sinne. Smällde upp brigadtältet och skulle duscha. Det tog mig fem minuter innan jag fattade att man inte kunde använda euromynt. Handlade duschmynt av Herr. Föreståndare. Skulle köpa mat i restaurangen, frågade om de tog kort. “NEJ” . TACK. Kom på att jag såg en Enköpingsbo hade tagit ut pengar av Herr. Föreståndare tidigare när jag kom till campen. Frågage om jag också kunde ta ut pengar. Jag har aldrig sett re dubbelhakor fladdra så synkroniserat i ett rungande nej. I mitt inre sade jag dimmiga uråldriga svordomar. Hittade fem euromynt och köpte två portioner pommes med mayo. Åt en portion och somnade i tältet. Mådde riktigkt kass. Käkade diclofenac och somnade om. Hade nog feber igen. Sov svettigt och oroligt.
